Vi blev väl emottagna på textilmuseet av textilpedagogen Karin Olsson Lindström (1). Hon guidade oss till toaletterna och visade vart vi kunde hänga av oss kläderna. Hon var väldigt ärlig om hennes egna åsikter kring planeringen av museets upplägg och hur vida barnanpassat det är och inte. Ibland kunde hon kritisera vissa planlösningar eller material för att vara mindre barnanpassat. Hade allting rätt höjd? I vilken ordning skulle man gå, vart skulle man stanna upp och prata? Ska barnen få styra det?
Det jag uppskattade mest var att man får röra, klämma och känna. Men vad kan man prata med barnen om här inne? Det visade sig finnas massor, håll till godo.
Miljön är välkomnande, färgglad och spännande. Alla sinnens stimuleras, vi får känna, lukta, se vackra mönster och tekniker att använda textilier med. Något som jag mer reflekterade över och som jag upplevde var väl planerad, det var ljussättningen. Efter besöket på navet hade jag med mig den kunskapen att ljuset gör så mycket för upplevelserna.
Denna vackra klänning är gjord på återvunnet material från ett helt vanligt bostadshem.
I Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s. 10) redogörs för att förskolan ska sträva efter att varje barn utmanas i sin nyfikenhet och begynnande förståelse för naturvetenskap och teknik. Var av att få möjlighet att förstå våra egna handlingar och hur de kan påverka miljön. Barnen behöver lära känna vår närmiljö och de funktioner som har betydelse för det dagliga livet.
Jag hade inte tidigare reflekterat över att många redskap som slangar, brandskydd, bälten, rep mm, också är gjort på textilt material.
Mönster och färger.
Detta är miljöhörnan. Här redovisas vilka textilmaterial som förbjudits under de närmsta åren på grund av att de innehåller giftiga ämnen som skadar naturen. Framställningen av många textila material har en negativ påverkan på miljön. Ftaleter är ett kemikaliskt ämne som används för att mjukgöra plast. Många textiler är gjorda på akryl och polyester som framställs av olja. Att prata om miljö och människans ansvar är ett viktigt samtalsämne med barnen. Dock visade det sig att museet har gjort en liten tabbe. Plastblommorna och löven som sitter runt om i hela denna miljöhörna, är framställda av en plast som har en negativ påverkan på miljön. Något pinsamt!
Detta är en kopia på en bostad i Bangladesh. Det kan också bli ett intressant samtalsämne med barnen när detta rum visar hur en del familjer kan leva och bo.
Denna avdelning är inte öppen än. Här inne kommer flera gamla textilfabriksmaskiner att presenteras och det är väldigt fascinerande att se hur de kunde se ut förr samt hur de luktade. Det kan vara intressant att veta att många maskiner drevs på bränsle innan det fanns elektricitet. Lumpmaskinen var en textilpress som användes för jätte längesedan.
I verkstaden
Man kan göra papper av textil. Tyget mals ner och man tillsätter vatten och fler ämnen för att skapa en massa. Sedan kan man som på liknande sätt man gör papper av pappersmassa, breda ut och pressa textilmassan för att sedan låta den torka. Detta bör planeras väl och ha provats innan, eller kan man utforska ett nytt material eller teknik med barnen och fokusera på processen?
Ljus och textil. Med olika material och ljussättningar går det att skapa de mest häftigaste effekterna!
 |
| Utställning - Fiber Futures Japans textilpionjärer Det mesta på textilmuseet finns tillgängligt att ta och känna på och jag kan tycka att en denna utställning, som ligger något avsides med stängda dörrar, inte behöver vara barnanpassad. Är det inte meningen att röra så är det inte det. Hade det däremot inte funnits mer fria utforskningsområden så hade jag inte tagit dit barn. Den Japanska utställningen var inte barnanpassad, dock hade den väldigt vackra mönster som barnen nog hade uppskattat. Karin Olsson Lindström (1) kände själv att den utstrålade ett budskap om att alla föräldrar borde ta sina barn hårt i handen. |
Kreativitetsutmaning:
Vi fick med återvunnet material skapa textila skadedjur som är textilmuseets största och allvarligaste hot. Om de på något vis råkar släppa in larver via en leverans av kläder eller annan textil så har de fruktansvärt svårt att sanera museet. De förökar sig och sprider sig snabbt och äter textil. Det skulle kunna bli spännande samtal med barnen om dessa små små skadedjur. Hur hade barnen valt att gestalta och alstra egna baggar och larver?
Jag kunde inte sluta fascineras över att de satt fast ett dockhuvud på en låda för att man skulle få fläta håret på dockan. Dock förstod jag inte syftet. Det kändes lite äckligt och något provocerande men kanske var det bara så att håret var gjort på ett textilmaterial som vi skulle få känna på.
Referenser:
(1) Karin Olsson Lindström. Textilmuséet i Borås. 2015-03-10.
- Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
- Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar