Knacka på Kulturhuset!

Att ta sig till Borås kulturhus är för många en rolig upplevelse! Barnen kommer dit för att låna böcker, gå på teater eller göra ett besök på KNACKA PÅ! Varför inte kombinera besöket på biblioteket med att sedan gå ner och upptäcka med alla sinnen.  

Jag skulle säga att knacka på är en sinnesstimulerande upplevelse för barn i åldrarna 0-3 år. 

Knacka på är ett projekt som startade för att återskapa den populära kultboken knacka på, av Anna-Clara Tidholm. Den har vi nog alla läst och i källaren på Borås bibliotek har de skapat alla rummen i boken med olika inriktning. Hit får familjer och förskolor komma på förmiddagarna och sitta med på sångsamling, planerade aktivitet, gå runt och umgås med sitt/sina barn samt titta i böcker och fika. Om jag skulle boka in ett besök här för en barngrupp hade jag ringt och frågat om en pedagog kunde hålla i någon aktivitet. Det måste kanske inte vara kopplat till temaarbete eller tidigare samtal eftersom hela avdelningen ger en sinnesstimulerande situation som är bra för alla barn.

Lotta Lindeblad (1) tog emot oss med storm, hon visade oss runt och berättade om syftet med varje rum. Hon visade oss schemat för aktiviteter och berättade att det går att boka in tid för besök samtidigt som det är öppet för alla.

Denna konstutställning bestod av tavlor med motiv på olika platser. Konstnären visade upp en film i ett mörkt rum där hon berättar om budskapet och den teknik hon använt när hon målat. Fina bilder men jag vet inte vad syftet skulle vara om jag tog hit en barngrupp. 

Vi hittade en trappa ner till en helt annan utställning där budskapet ville förmedla känslan av att bära ett barn. Känslor och tankar som uppkommer i samband med att bli moder. Jag tror att detta är för abstrakt och för djupt för att ta med barnen ner hit. Ej barnanpassat. Nu pratade inte vi med någon konstpedagog, hon eller han kanske hade haft en annan åsikt.

Olika konstnärer - olika teknik och budskap. Hur ska man samtala om konst med barn? Bilden till vänster förmedlar en obehaglig känsla, det är blod med på tavlan och döda djur. Är det ett budskap att diskutera med barnen eller ska man låta bli? På mittentavlan har konstnären använd en häftig metod och det är faktiskt intressant att titta närmre för att försöka se vad som faktiskt händer i motivet. Fotografierna på denna utställning fångade inte allt mitt intresse, vad beror det på?

I förskolan har vi inget krav på att visa upp ett kvitto på det vi gör utan vi har lyxen att fokusera på processen. Målen innebär att erbjuda, ge möjlighet och stimulera barnen. Ge barnen möjlighet att tänka, reflektera, analysera, argumentera, summera, fundera. Bildrepresentation är oftast sammankopplad med representerande av kroppslig position, det vill säga att bilder kan ses som mer förbundna med kroppsligt agerande än text. Jag tänker att när barn får komma i kontakt och utforska konst, ger det stimuli till det verbala språket och det visuella skapandet. Det finns något som heter bildspråk och det är ett redskap för barn att skaffa sig kunskap om sig själva i omvärlden. Barn tar sitt sig omvärldens intryck och tolkar allt på olika sätt. De kan sedan med hjälp av tecken, text och bildelement förmedla bildspråket genom olika representationssystem. Det är barnets inre bilder och tankar som förmedlas i olika representativa uttryck och material (Bendroth Karlsson & Karlsson Häikiö 2014, ss. 28-29).

Abstrakt bild med härliga mönster. Jag har själv valt ut den punkt jag intresserade mig för mest och förstorat den i den lilla rutan. Kan du finna den?

Referenser:

• Bendroth Karlsson, Marie & Karlsson Häikiö, Tarja (red.) (2014). Bild, konst och medier för yngre barn: kulturella redskap och pedagogiska perspektiv. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

(1) Lotta Lindeblad - Kulturpedagog

http://www.boras.se/forvaltningar/kulturforvaltningen/kulturforvaltningen.4.3d90c1d01255996ef3a80003835.html

Textil, vad är det?

Vi blev väl emottagna på textilmuseet av textilpedagogen Karin Olsson Lindström (1). Hon guidade oss till toaletterna och visade vart vi kunde hänga av oss kläderna. Hon var väldigt ärlig om hennes egna åsikter kring planeringen av museets upplägg och hur vida barnanpassat det är och inte. Ibland kunde hon kritisera vissa planlösningar eller material för att vara mindre barnanpassat. Hade allting rätt höjd? I vilken ordning skulle man gå, vart skulle man stanna upp och prata? Ska barnen få styra det? 

Det jag uppskattade mest var att man får röra, klämma och känna. Men vad kan man prata med barnen om här inne? Det visade sig finnas massor, håll till godo.

Miljön är välkomnande, färgglad och spännande. Alla sinnens stimuleras, vi får känna, lukta, se vackra mönster och tekniker att använda textilier med. Något som jag mer reflekterade över och som jag upplevde var väl planerad, det var ljussättningen. Efter besöket på navet hade jag med mig den kunskapen att ljuset gör så mycket för upplevelserna.

Denna vackra klänning är gjord på återvunnet material från ett helt vanligt bostadshem.

I Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s. 10) redogörs för att förskolan ska sträva efter att varje barn utmanas i sin nyfikenhet och begynnande förståelse för naturvetenskap och teknik. Var av att få möjlighet att förstå våra egna handlingar och hur de kan påverka miljön. Barnen behöver lära känna vår närmiljö och de funktioner som har betydelse för det dagliga livet.  

Jag hade inte tidigare reflekterat över att många redskap som slangar, brandskydd, bälten, rep mm, också är gjort på textilt material. 

Mönster och färger.

Detta är miljöhörnan. Här redovisas vilka textilmaterial som förbjudits under de närmsta åren på grund av att de innehåller giftiga ämnen som skadar naturen. Framställningen av många textila material har en negativ påverkan på miljön. Ftaleter är ett kemikaliskt ämne som används för att mjukgöra plast. Många textiler är gjorda på akryl och polyester som framställs av olja. Att prata om miljö och människans ansvar är ett viktigt samtalsämne med barnen. Dock visade det sig att museet har gjort en liten tabbe. Plastblommorna och löven som sitter runt om i hela denna miljöhörna, är framställda av en plast som har en negativ påverkan på miljön. Något pinsamt!

Detta är en kopia på en bostad i Bangladesh. Det kan också bli ett intressant samtalsämne med barnen när detta rum visar hur en del familjer kan leva och bo.

Denna avdelning är inte öppen än. Här inne kommer flera gamla textilfabriksmaskiner att presenteras och det är väldigt fascinerande att se hur de kunde se ut förr samt hur de luktade. Det kan vara intressant att veta att många maskiner drevs på bränsle innan det fanns elektricitet.  Lumpmaskinen var en textilpress som användes för jätte längesedan.

I verkstaden 

Man kan göra papper av textil. Tyget mals ner och man tillsätter vatten och fler ämnen för att skapa en massa. Sedan kan man som på liknande sätt man gör papper av pappersmassa, breda ut och pressa textilmassan för att sedan låta den torka. Detta bör planeras väl och ha provats innan, eller kan man utforska ett nytt material eller teknik med barnen och fokusera på processen?

Ljus och textil. Med olika material och ljussättningar går det att skapa de mest häftigaste effekterna!

Utställning - Fiber Futures
Japans textilpionjärer

Det mesta på textilmuseet finns tillgängligt att ta och känna på och jag kan tycka att en denna utställning, som ligger något avsides med stängda dörrar, inte behöver vara barnanpassad. Är det inte meningen att röra så är det inte det. Hade det däremot inte funnits mer fria utforskningsområden så hade jag inte tagit dit barn. Den Japanska utställningen var inte barnanpassad, dock hade den väldigt vackra mönster som barnen nog hade uppskattat. Karin Olsson Lindström (1) kände själv att den utstrålade ett budskap om att alla föräldrar borde ta sina barn hårt i handen.

Kreativitetsutmaning:

Vi fick med återvunnet material skapa textila skadedjur som är textilmuseets största och allvarligaste hot. Om de på något vis råkar släppa in larver via en leverans av kläder eller annan textil så har de fruktansvärt svårt att sanera museet. De förökar sig och sprider sig snabbt och äter textil. Det skulle kunna bli spännande samtal med barnen om dessa små små skadedjur. Hur hade barnen valt att gestalta och alstra egna baggar och larver?

Jag kunde inte sluta fascineras över att de satt fast ett dockhuvud på en låda för att man skulle få fläta håret på dockan. Dock förstod jag inte syftet. Det kändes lite äckligt och något provocerande men kanske var det bara så att håret var gjort på ett textilmaterial som vi skulle få känna på.

Referenser:

(1) Karin Olsson Lindström. Textilmuséet i Borås. 2015-03-10.

• Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
• Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442