VFU Våren är här!

Efter tre fantastiska veckor har jag varit med om så mycket tillsammans med barnen och min handledare. Jag har hittat tillfällen att koppla till kursen varje dag inom alla områden, språk, matematik, estetiska lärprocesser, natur och miljö. Tack för min tid hos er!

Naturvetenskap

Vårtecken

 Matematik
Konstruktion, läge, rumsuppfattning, former....

Naturvetenskap

Vart bor fåglarna?

 Matematik
Stor liten, större, minst

Matematik

Domino Färger och mönster

 Hållbar utveckling (Grön Flagg)
Skräpplockardag och sortering

 Språk
Hitta bokstäver i naturen

Naturvetenskap

Grodyngel

Hur lång tid tar det för ett frö att bli en växt?

Mjölk och grädde från kossan är ett intressant samtalsämne som ofta kommer upp under måltiderna. 

Mitt didaktiska material under VFU

Äventyr och inspiration 

Under terminen fick vi ett tillfälle att gå på en föreläsning om äventyrspedagogik med Linda Östberg och Anneli Malm (1). Jag blev väldigt inspirerad och tog med mig många nya idéer därifrån. I kort kan ett äventyrsprojekt sammanfattas så att barnen får t.ex. ett brev av en spännande figur som har ett bekymmer. Barnen får då ta ställning om de vill hjälpa figuren och anta ett uppdrag. Barnen förbereder sig under en tid genom att samtala, leta fakta, utforska osv. När de känner sig redo får de ge sig ut på ”äventyret” för att hjälpa figuren.

Jag planerade ihop mitt egna äventyr bestämde mig för att ta med barnen på min avdelning ut i skogen för att plötsligt stöta på något spännande och märkligt. Jag vill kalla mitt didaktiska material för en introduktion till ett flerdagarsprojekt på förskolan. Jag hittade en gammal känga som jag direkt bestämde mig för att göra om till ett hus. Någon skulle bo där. Utanför ingången skulle det ligga ett brev från filuren som bodde i skon.

Jag kom ut på min första fältdag och det första jag hör är ett barn som frågar när hen skulle gå hem. Pedagogen i rummet svarade klockan tre och fick följdfrågan, när är det?

Jag samtalade med min handledare och frågade om de pratade om tidsperspektiv eller klockan eller på något vis arbetade med tidsbegrepp. Hon svarade nej.

 Carina Mattson (2) gav som praktiskt förslag att skapa en mat och-sov klocka med bilder tillsammans med barnen. Den skulle kunna hjälpa barnen att få ett bättre tidsperspektiv på hur dagens rutiner se ut och när. 

Givetvis började jag fundera över mitt temaarbete. Det skulle ju helst kopplas till förskolans pågående temaarbete som är Grön Flagg. De samtalade mycket om plantering och om när deras planterade växter och grönsaker växt färdigt.  Det tidperspektivet kunde jag koppla ihop med mitt didaktiska material, klockan.

Momentplanering

Mitt mål var att barnen skulle få känna att de hade möjligheten att hjälpa någon annan med deras kunskaper. I samband med spänning och nyfikenhet ville jag ge dem möjligheten att utforska klockans funktion och innebörd och där med få förståelse för tidsbegrepp och ett bättre tidsperspektiv. 

Starten inför projektet skulle inkludera gruppen med de äldsta barnen, 5-6 år. Den övriga barngruppen skulle få tillgång till klockan och förhoppningsvis kunde de äldre barnen förklara vad vi gjort och vad klockan visar. Under en utflykt till skogen skulle jag och min barngrupp samt min handledare gå i väg för att leta vårtecken. Plötsligt ska någon utav barnen stöta på ett hus (kängan). Vid huset låg ett brev som jag läste högt för barnen.

Hej på er alla barn!

Jag tänkte väl att ni skulle kika förbi någon dag. Jag heter Grönska och jag är en skogsalv. Jag bor här i min sko och alla mina djurvänner bor runt om kring mig så det finns många att leka med här. Just i den här delen av skogen trivs jag så himla bra. Min kusin bor på andra sidan av skogen och vi brukar hälsa på varandra. Men senast när vi sågs bestämde vi en tid då jag skulle vara hos honom nästa gång, vi bestämde klockan tre. Han sa att den tiden passar honom bäst varje dag, så jag får komma vilken dag jag vill klockan tre. Det kluriga är att jag inte vet när klockan tre är. Jag har svårt för att förstå vad visarna på klockan menar. Så nu när ni står här vid mitt hus, är jag förmodligen på väg dit för att chansa och se om klockan är tre och om han är hemma. Jag har gjort det i flera dagar nu men aldrig kommit rätt tid.

Snälla Björken barn, kan inte ni hjälpa mig att förstå när klockan tre är?

Har ni någon idé på hur ni kan visa mig? Om ni antar uppdraget så kommer förbi ert fönster och kikar in om några dagar för att se om ni har hitta en lösning.

Tack på förhand, skogsalven Grönska

Det blev en givande och spännande stund, barnen blev ivriga över vem den lilla filuren kunde vara och hur hon såg ut. Jag började fråga om barnen visste vad de brukade göra på förskolan när klockan är tre. Två av dem svarade att de åt mellanmål då. Jag bekräftade men insåg att det var för mycket annat att fokusera på i skogen, jag väntade till ett nytt tillfälle på förskolan. Barnen antog uppdraget och helgen kom. På måndagen höll jag i samlingen och läste upp brevet och förstorade bilder som vi tagit på huset, dels för att visa och berätta för dem som missade skogssituationen och för att uppdatera alla barnen. Förslag trillade in på hur vi kunde hjälpa ”Grönska” att förstå klockan. Till slut gav jag ett förslag som barnen nappade på. Att rita bilder till varje klockslag. Detta var förutbestämt och kan diskuteras hur vida jag gav barnen inflytande och inte i kommande arbete. Syftet var ändå att ge ett meningsfullt och roligt ämne med influenser av äventyrspedagogik och det blev det, under hela min tid på VFU: n var klockan och ”Grönska” ett ständigt samtalsämne.

Klockan hade jag köpt billigt innan VFU-perioden. Mitt mål var att skapa en färdig produkt med barnen som kommer att hänga kvar på avdelningen. Jag skulle plocka bort sekundvisaren och själva klockans bakgrund för att göra vår egen, men klockuret gick sönder. Min plan fick ta en ny riktning som kom att bli bättre. Vi behövde saxar, färgpennor och häftmassa. Varje dag fick två nya barn rita var sin bild till klockan, vi diskuterade vad de gjorde eller åt just under den valda situationen och de valde fritt vad som skulle ritas. Barnen ritade själva med mitt stöd.

Processen

Dokumentation sker med bilder som jag eller min handledare tog med iphone eller ipad. Vi skrev ut bilder och placerade lågt på väggen vid klockans sida.  Det var väldigt konstigt men givande att lyssna på sig själv. Missade jag att fånga upp något barn? Hur ställde jag frågorna? Hur skulle jag lyfta det enskilda barnet?

Barnen sprang ofta fram till klockan varje dag när en ny situation skulle börja för att vrida visarna rätt och förklara vilken aktivitet som skulle ske här näst. Jag har visat mig intresserad vilket jag absolut har varit eftersom arbetet grundar sig i mina egna intressen. Jag har använt ett positivt och bekräftande bemötande i samtal med barnen. Körling (2012) beskriver vikten av pedagogens roll och ansvar, att det inte handlar om vilken personlighet man har för att kunna vara engagerad. De handlar om vilken förståelse man har av sin betydelse för barnen och vad vårt uppdrag omfattar. En medupptäckande och intresserad pedagog är av stor vikt för det mänskliga mötet och för barns lärande.

Avslutning

Klockan hade nu en bild till varje timma, sekundvisaren var borttagen och plastskyddet med. Barnen kunde därmed själva titta på den riktiga klockan bredvid och härma den. Min förhoppning är att klockan kommer att skapa samtal under dagarna trots att jag inte är kvar. Om något barn frågar när hen ska hem kan de tillsammans gå och se när det är genom att flytta visarna och titta på bilden som hör till. I Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s. 10-11) redogörs för att förskolan ska sträva efter att ge varje barn möjlighet att utveckla intresse för symboler med kommunikativ funktion, som klockan. Samt att varje barn utvecklar intresse för bilder och olika medier och där med förmågan att tolka dem och använda sig av dem. Barnen har ställt inför en helt ny utmaning och fått med sig nya erfarenheter och kunskaper som barnen delat med sig av under diskussioner.

Klockan ska få hänga på avdelningen och som avslutning på projektet fick barnen ett nytt brev från skogsalven. Jag berättade att jag träffade ”Grönska” på morgonen på väg till förskolan då hon lämnade ett brev och jag fick ta en bild på henne. Jag visade barnen fotot på ”Grönska” och läste upp brevet och det kunde inte bli ett bättre avslut på mitt didaktiska temaarbete.

Hej alla barn, igen!

Jag är så glad!!! Jag har flugit förbi ert fönster flera gånger sedan ni läst mitt brev och sett vilket fantastiskt jobb ni har gjort. Klockan är mer än tydlig och nu senast när jag kikade in förstod jag verkligen när klockan tre är. Ni äter mellanmål precis innan, det har jag sett och bilderna runt klockan gör det så mycket tydligare. Nu förstår jag bättre och jag kommer att kika in genom ert fönster emellanåt om jag glömmer av. Imorgon har jag koll på när klockan tre är, då ska jag besöka min kusin och bjuda honom på mina hembakade mossa och barkkakor. Hoppas ni har nytta av era bilder runt klockan också. Tack för er hjälp!!

Med vänliga skogshälsningar

Grönska

Utvärdering

Jag ville att barnen själva ska fundera ut hur de bäst ska förstå när en viss tid är så att det sedan blir tydligare för dem när de ska gå hem på eftermiddagen. Dagarna är långa och det är svårt att få något tidsperspektiv över alla dagens aktiviteter. Jag lyssnade och bekräftade men gav ett förslag som barnen tyckte var en bra idé. Jag inser att det var svårt för barnen att komma på hur man kunde lösa problemet. Därför hade jag förberett med en klocka och bestämt innan att bilder skulle ritas till. Jag styrde dem åt ett håll men ansåg att det inte påverkade mitt syfte med projektet. Barnen fick öppna frågor som förhoppningsvis gav reflekterande tankar. Klockan blev inte som planerat utan bättre. Barnen har i detta projekt fått möjligheter att utveckla förmågan att använda sin matematik för att undersöka och reflektera samt använda nya begrepp och sett sambandet mellan dem. Samtalen mellan barnen och med oss vuxna har redovisat deras problemställningar och sedan fått öva på att lösa uppdraget det fick tillsammans Lpfö 98 (rev. 2010, s. 10).

Jag hade tänkt köpa en ny klocka eftersom den gick sönder men när jag diskuterade med min handledare insåg vi båda att det var jättekul att gå fram till klockan och styra över den själva. Den riktiga hängde ju på samma vägg så det gick att härma den. Jag är jättenöjd med att temat har fångat barnens intresse, det kunde lika gärna blivit ett fiasko. Fler och fler frågor har dykt upp angående tid och när barnen skulle gå hem vilket har gett anledning att gå till klockan. Det har varit fascinerande att se hur mycket barnen faktiskt har förstått när vi tillsammans samtalat vid klockan, om klockan och om dagarnas olika aktiviteter. Ett barn satt en dag (utan någon vuxens påverkan) och ritade av hela väggen med klockan, siffrorna och bilderna runt om. Vem vet varför och vad det barnet tog med sig, men något var det. Jag tror att med visat intresse och lite spänning så går det att skapa meningsfulla möjligheter för kunskap och lärande.

Under arbetet med klockan har barnen stimulerats i språket, som går hand i hand med matematik. Barn behöver få ord och begrepp för sina handlingar. En av mina viktigaste uppgifter har varit att bidra till utveckling av språket kring barnets upplevelser. Jag har kommunicerat med barnet om det vi gjort, låtit ord och handling samspela. När barnen kommer i kontakt med matematiska begrepp på ett konkret sätt, hjälper vi barnen att lättare hantera mer abstrakta tankesätt i framtiden. (Thisner 2007, ss. 11-15). Barnen har fått möjlighet att förstå tidperspektiv med hjälp av sina egna bilder. Tidsbegrepp, siffror, Matematik på hög nivå skulle jag vilja säga.

Kursmål v  Utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande.

Referenser:

 Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Thisner, Annika (2007). Matte på burk: en arbetsmetod för förskolan. Stockholm: Sveriges utbildningsradio

---

(1) Linda Östberg och Anneli Malm. Professionsdag. Äventyrpedagogik. Högskolan i Borås. 2015-03-02.

(2) Carina Mattsson. Matematik workshop. Högskolan i Borås. 2015-03-13.

      

Knacka på Kulturhuset!

Att ta sig till Borås kulturhus är för många en rolig upplevelse! Barnen kommer dit för att låna böcker, gå på teater eller göra ett besök på KNACKA PÅ! Varför inte kombinera besöket på biblioteket med att sedan gå ner och upptäcka med alla sinnen.  

Jag skulle säga att knacka på är en sinnesstimulerande upplevelse för barn i åldrarna 0-3 år. 

Knacka på är ett projekt som startade för att återskapa den populära kultboken knacka på, av Anna-Clara Tidholm. Den har vi nog alla läst och i källaren på Borås bibliotek har de skapat alla rummen i boken med olika inriktning. Hit får familjer och förskolor komma på förmiddagarna och sitta med på sångsamling, planerade aktivitet, gå runt och umgås med sitt/sina barn samt titta i böcker och fika. Om jag skulle boka in ett besök här för en barngrupp hade jag ringt och frågat om en pedagog kunde hålla i någon aktivitet. Det måste kanske inte vara kopplat till temaarbete eller tidigare samtal eftersom hela avdelningen ger en sinnesstimulerande situation som är bra för alla barn.

Lotta Lindeblad (1) tog emot oss med storm, hon visade oss runt och berättade om syftet med varje rum. Hon visade oss schemat för aktiviteter och berättade att det går att boka in tid för besök samtidigt som det är öppet för alla.

Denna konstutställning bestod av tavlor med motiv på olika platser. Konstnären visade upp en film i ett mörkt rum där hon berättar om budskapet och den teknik hon använt när hon målat. Fina bilder men jag vet inte vad syftet skulle vara om jag tog hit en barngrupp. 

Vi hittade en trappa ner till en helt annan utställning där budskapet ville förmedla känslan av att bära ett barn. Känslor och tankar som uppkommer i samband med att bli moder. Jag tror att detta är för abstrakt och för djupt för att ta med barnen ner hit. Ej barnanpassat. Nu pratade inte vi med någon konstpedagog, hon eller han kanske hade haft en annan åsikt.

Olika konstnärer - olika teknik och budskap. Hur ska man samtala om konst med barn? Bilden till vänster förmedlar en obehaglig känsla, det är blod med på tavlan och döda djur. Är det ett budskap att diskutera med barnen eller ska man låta bli? På mittentavlan har konstnären använd en häftig metod och det är faktiskt intressant att titta närmre för att försöka se vad som faktiskt händer i motivet. Fotografierna på denna utställning fångade inte allt mitt intresse, vad beror det på?

I förskolan har vi inget krav på att visa upp ett kvitto på det vi gör utan vi har lyxen att fokusera på processen. Målen innebär att erbjuda, ge möjlighet och stimulera barnen. Ge barnen möjlighet att tänka, reflektera, analysera, argumentera, summera, fundera. Bildrepresentation är oftast sammankopplad med representerande av kroppslig position, det vill säga att bilder kan ses som mer förbundna med kroppsligt agerande än text. Jag tänker att när barn får komma i kontakt och utforska konst, ger det stimuli till det verbala språket och det visuella skapandet. Det finns något som heter bildspråk och det är ett redskap för barn att skaffa sig kunskap om sig själva i omvärlden. Barn tar sitt sig omvärldens intryck och tolkar allt på olika sätt. De kan sedan med hjälp av tecken, text och bildelement förmedla bildspråket genom olika representationssystem. Det är barnets inre bilder och tankar som förmedlas i olika representativa uttryck och material (Bendroth Karlsson & Karlsson Häikiö 2014, ss. 28-29).

Abstrakt bild med härliga mönster. Jag har själv valt ut den punkt jag intresserade mig för mest och förstorat den i den lilla rutan. Kan du finna den?

Referenser:

• Bendroth Karlsson, Marie & Karlsson Häikiö, Tarja (red.) (2014). Bild, konst och medier för yngre barn: kulturella redskap och pedagogiska perspektiv. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

(1) Lotta Lindeblad - Kulturpedagog

http://www.boras.se/forvaltningar/kulturforvaltningen/kulturforvaltningen.4.3d90c1d01255996ef3a80003835.html

Vad gör man på ett museum fröken?

Ja, vad gör man på ett museum egentligen?
Vi har besökt några utvalda museum i Göteborg och Borås för att diskutera och analysera om de är lämpliga, smidiga eller intressanta att besöka med en barngrupp. Sedan ställer jag frågan VARFÖR? Ska vi ta med barnen till ett museum bara för att de ska få en uppfattning om vad det innebär att gå runt på ett museum, uppleva en utflykt, eller bör det finnas ett syfte bakom? Som till exempel att avsluta ett temaarbete på ett passande museum eller har något speciellt ämne fångat barnens intresse och varit ett samtalsämne länge. Är det då ett museum kan bli spännande att besöka?

Göteborgs Stadsmuseum

http://goteborgsstadsmuseum.se/utstallningar/forntiden-sparen-talar

Jag delar upp museum i tre olika kategorier. Konst, Historia och Fakta om. Ett konstmuseum för mig kan vara extremt abstrakt men ibland mindre abstrakt beroende på budskapet och konsten säger mig. Ibland vill konstnären förmedla ett budskap som för oss andra är svårt att förstå. Vad är konst? Förstår barnen det? Konst kan vara vackert för ögat, spännande ibland, ibland är det hemskt och ibland får man röra. Det är roligt att springa runt, helst röra på saker, men är det tillåtet? Tavlor och fotografier, alster och fynd, vi har fått jämföra olika museum som jag anser är olika anpassade för en barngrupp.

Det fanns olika utställningar på museet och den som hade ett program anpassat för barn heter Forntiden - Spåren Talar.
Personalen var trevlig och det fanns gott om plats för att hänga av ytterkläder och gå på toaletten innan start. Vi började följa rosa prickar på golvet för att att hitta det första rummet med alster och fynd från Stenåldern. I den karta som vi fick och som är barnens broschyr, visar bilder på olika saker som användes på stenåldern. Barnen har i uppgift att hitta dessa och sedan kan en pedagog eller guide berätta för barnen vad det användes till, för det var nämligen svårt att lista ut själva.

Så med hjälp av en enkel karta med uppgifter, kan då barnen ta sig runt för att upptäcka historiska fynd och få reda på fakta om svensk forntid fram till nutid.
Det finns även ett lekrum på museet som kallas barnens museum. Det var mer som en lekplats där familjerna fick ta av sig skorna och klättra på saker. Personligen så hade jag inte besökt detta museum bara för att låta barnen leka där. Jag tycker absolut att denna utställning var spännande och har om barnen har varit intresserade av vikingar en tid eller pratat om riddare så finns det en möjlighet att göra det mer konkret för barnen genom att visa hur det kunde sett ut på riktigt. En del attiraljer var lite för högt placerade för att barn inte skulle kunna se, en pall hade varit bra.

Smycken, verktyg, kläder, skor, hus, båtar och skatter från forntiden.

Detta är alster som barnen först får gissa vad de användes till genom att para ihop rätt sak med rätt användningsområde. Det var svårt för oss att gissa men häftigt att se vad som var rätt.

Brons och Järnåldern och framåt. Här ser vi riddarutrusningar och hur de utvecklats med åren.

Svärd från Vikingarnas tid och svärd från 1600-talet.

Såg 1700-tals människan annorlunda ut jämfört med nu eller vad hade de på huvudet och vad var det för kläder som man hade på sig?

Hur känns det att ha på sig 1700-tals mode?

Vad är ett dass?! bläää!!!

Textil, vad är det?

Vi blev väl emottagna på textilmuseet av textilpedagogen Karin Olsson Lindström (1). Hon guidade oss till toaletterna och visade vart vi kunde hänga av oss kläderna. Hon var väldigt ärlig om hennes egna åsikter kring planeringen av museets upplägg och hur vida barnanpassat det är och inte. Ibland kunde hon kritisera vissa planlösningar eller material för att vara mindre barnanpassat. Hade allting rätt höjd? I vilken ordning skulle man gå, vart skulle man stanna upp och prata? Ska barnen få styra det? 

Det jag uppskattade mest var att man får röra, klämma och känna. Men vad kan man prata med barnen om här inne? Det visade sig finnas massor, håll till godo.

Miljön är välkomnande, färgglad och spännande. Alla sinnens stimuleras, vi får känna, lukta, se vackra mönster och tekniker att använda textilier med. Något som jag mer reflekterade över och som jag upplevde var väl planerad, det var ljussättningen. Efter besöket på navet hade jag med mig den kunskapen att ljuset gör så mycket för upplevelserna.

Denna vackra klänning är gjord på återvunnet material från ett helt vanligt bostadshem.

I Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s. 10) redogörs för att förskolan ska sträva efter att varje barn utmanas i sin nyfikenhet och begynnande förståelse för naturvetenskap och teknik. Var av att få möjlighet att förstå våra egna handlingar och hur de kan påverka miljön. Barnen behöver lära känna vår närmiljö och de funktioner som har betydelse för det dagliga livet.  

Jag hade inte tidigare reflekterat över att många redskap som slangar, brandskydd, bälten, rep mm, också är gjort på textilt material. 

Mönster och färger.

Detta är miljöhörnan. Här redovisas vilka textilmaterial som förbjudits under de närmsta åren på grund av att de innehåller giftiga ämnen som skadar naturen. Framställningen av många textila material har en negativ påverkan på miljön. Ftaleter är ett kemikaliskt ämne som används för att mjukgöra plast. Många textiler är gjorda på akryl och polyester som framställs av olja. Att prata om miljö och människans ansvar är ett viktigt samtalsämne med barnen. Dock visade det sig att museet har gjort en liten tabbe. Plastblommorna och löven som sitter runt om i hela denna miljöhörna, är framställda av en plast som har en negativ påverkan på miljön. Något pinsamt!

Detta är en kopia på en bostad i Bangladesh. Det kan också bli ett intressant samtalsämne med barnen när detta rum visar hur en del familjer kan leva och bo.

Denna avdelning är inte öppen än. Här inne kommer flera gamla textilfabriksmaskiner att presenteras och det är väldigt fascinerande att se hur de kunde se ut förr samt hur de luktade. Det kan vara intressant att veta att många maskiner drevs på bränsle innan det fanns elektricitet.  Lumpmaskinen var en textilpress som användes för jätte längesedan.

I verkstaden 

Man kan göra papper av textil. Tyget mals ner och man tillsätter vatten och fler ämnen för att skapa en massa. Sedan kan man som på liknande sätt man gör papper av pappersmassa, breda ut och pressa textilmassan för att sedan låta den torka. Detta bör planeras väl och ha provats innan, eller kan man utforska ett nytt material eller teknik med barnen och fokusera på processen?

Ljus och textil. Med olika material och ljussättningar går det att skapa de mest häftigaste effekterna!

Utställning - Fiber Futures
Japans textilpionjärer

Det mesta på textilmuseet finns tillgängligt att ta och känna på och jag kan tycka att en denna utställning, som ligger något avsides med stängda dörrar, inte behöver vara barnanpassad. Är det inte meningen att röra så är det inte det. Hade det däremot inte funnits mer fria utforskningsområden så hade jag inte tagit dit barn. Den Japanska utställningen var inte barnanpassad, dock hade den väldigt vackra mönster som barnen nog hade uppskattat. Karin Olsson Lindström (1) kände själv att den utstrålade ett budskap om att alla föräldrar borde ta sina barn hårt i handen.

Kreativitetsutmaning:

Vi fick med återvunnet material skapa textila skadedjur som är textilmuseets största och allvarligaste hot. Om de på något vis råkar släppa in larver via en leverans av kläder eller annan textil så har de fruktansvärt svårt att sanera museet. De förökar sig och sprider sig snabbt och äter textil. Det skulle kunna bli spännande samtal med barnen om dessa små små skadedjur. Hur hade barnen valt att gestalta och alstra egna baggar och larver?

Jag kunde inte sluta fascineras över att de satt fast ett dockhuvud på en låda för att man skulle få fläta håret på dockan. Dock förstod jag inte syftet. Det kändes lite äckligt och något provocerande men kanske var det bara så att håret var gjort på ett textilmaterial som vi skulle få känna på.

Referenser:

(1) Karin Olsson Lindström. Textilmuséet i Borås. 2015-03-10.

• Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
• Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442