Hurra för återvinning!
Papier maché är en teknik som är väldigt roligt att skapa med. Man klipper ner massor med papper eller tidningar och lägger sedan i blöt tillsammans med en hel del tapetklister. Sedan kan man skapa i princip vad som helst och låta det torka. När det torkat går det att måla på.
Det är viktigt att vara en förebild för barnen och visa vad som är rätt och fel. Slasket som blev över efter all papperstillverkning fick inte slängas i vasken. Vi hällde ut det i toaletten istället.
Att göra egna papper är också en rolig process som kräver lite tålamod och lite verktyg men det kan vara väldigt nyttigt att få skapa egna papper för att inse att det inte bara är "slit och släng". Idag tar många för givet att papper bara fylls på och tänker inte på vilken miljöpåverkan det gör.
Har man istället lag ner tid på att skapa egna papper kommer det nog ligga lite mer tanke bakom det man ritar eller skriver på det. Det blir ett alster att vara stolt över, varför inte skapa en tidning av alla barnens papper med teckningar på.
Vad är lera gjort av? Vart kommer den ifrån? Varför har den olika färg? Varför spricker en del lera när den torkat? Lukta, smaka, klämma, krama, rulla pressa, gå på, stå på..... |
Vad gör barnen med leran om jag bara lägger fram den på ett bord? Vad gör leran med barnen? Om jag vill utmana barnens tänkande och handlande kan jag be dem skapa en:
lång form, slingrig,kort, rund, platt, taggig, knottrig, arg, glad, högt. Verktyg - Stämplar, ståltråd, pinnar, textil, löv mm.
I Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s. 10) redogörs för att förskolan ska sträva efter att varje barn ska utveckla sin förmåga att skapa och konstruera med hjälp av varierande tekniker och material.
Lera passar alla åldrar!
Lera är ett material som jag älskar att arbeta med. Det känns härligt att ta i och det går att göra så mycket med lera. Min vision var att jag skulle presentera olika sorts lera för barnen eftersom de flesta barn bara fått känna på hederlig ”trolldeg”. Jag tog faktiskt med mig både naturlig grå lera, röd lera och gul lera till min VFU. Även kemisk lera som aldrig torkar, i alla tänkbara färger. Tanken vara att mitt didaktiska material skulle bli egengjord ”trolldeg” i de fyra grundfärgerna som barnen skulle få blanda och utforska. Det blev inte så, men jag kunde arbeta med leran parallellt med mitt didaktiska material.
VFU i Ateljén
Under tre veckor fick jag bli ateljérista och använda ateljén när jag ville med barnen. Här inne stimulerar vi finmotoriken, sinnena, språket, känslor och nyfikenhet. Jag ville att barnen skulle få möjlighet att utforskar former, få AHA-upplevelser och ge uttryck för sina upptäckter samt uppleva tillit till egen förmåga (Lpfö 98 rev. 2010, ss. 10-11). Barnen fick först klämma och gå på de svarta påsarna och gissa dess innehåll. De fick beskriva hur det kändes att gå på dem och de var överens om att de var olika mjuka. En var mjukast för den blev platt. Barnen trodde att det var deg i påsarna så vi öppnade för att se vad som fanns inuti dem. De hade inte mycket erfarenhet av lera tidigare märkte jag när de fortfarande inte kallade "degen" för "lera". jag berättade att den kommer från naturen och har olika mineraler i sig som avgör färgen på leran.
Röd lera- järn mineraler
Vit lera - kalk mineraler
Vad luktar leran? - Den luktar mossa, skog och smakar jord.
Den röda leran var len och lättast att arbeta med, lättast att forma. Den gula var hårdast men ganska len. Den vita (gråleran) var lite knottrig och inte så len. Vi tillsatte vatten och då blev leran ljusare kom vi fram till och kladdig och hal. Det var skönt att knåda leran mellan fingrarna nu. En svamp med vatten på skapade fint mönster på leran. Vi försökte göra skålar, det var svårt.
Vi blandade alla tre färgerna, det blev hårt, fult men också fint faktiskt.
Vad hände med skålen med vatten i? H2O, som det också heter tog vi reda på men det var svårt att komma ihåg.
Tips! Skapa, låt självtorka och ställ utomhus för att se vad som händer med leran.
Efter några dagar utforskade vi den kemiskt konstgjord leran. Det var starkare finare färger tyckte barnen, men den luktar pyton och annorlunda.
Den här pojken gjorde en "långis" och satte ihop ändarna så det blev ett armband. Det ville han ta med sig hem och visa upp, det fick han.
Referenser:
Mats Andersson. Bild workshop. 2015-02-16.
Läroplan för
förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.]
(2010). Stockholm: Skolverket